Olav Gerthel Songtext

von Vårvisa

När solen den skiner en försommar dag,
Då känner man sig så förunderligt glad.
Ty sorgen har flytt, allt strålar I sol.
Man glömmer bekymren och snön från I fjol.
Och man tar sig en tur uti vårsolens sken.
Ser blommor på marken och fåglar på gren.
Ger änderna mat och ler I kapp,
Med solen som nyss genom molntäcket slapp.
Och man tänker så här, det är ljuvligt ändå,
Att leva fast inte det alltid är så,
Så här obeskrivligt skönt som idag,
Denna underbart strålande försommar dag.

En söt liten flicka på vårpromenad,
Hon kisar mot solen som gör henne glad.
Hon känner sig yr av vårsolens sken.
Berusas av staren som sjunger från gren.
Och hon upptäcker nu att livet är skönt.
Kastanjernas knoppar som skiftar I grönt,
Skall snart spricka ut och stå som ljus,
Mot vårkvällens himmel och mörkblåa hus.
Och hon tänker så här, det är turligt ändå,
Att kappan jag köpte, är som himmelens blå.
Den sitter perfekt, den passar så bra,
Denna underbart strålande försommar dag.

Hon lättar på kappan ger hatten en törn.
Går rakt mot en bil men den snälla chaufför?n,
Blir alls inte arg, han ler bara glatt.
Det var kanske solen som spela? ett spratt.
Eller var det en sång från fåglar på gren.
Eller såg han för mycket på flickebarns ben.
Han vet inte alls vad som kom på.
Han ler för sig själv och han tänker som så,
Jag tar på mig skulden, man är väl charmör,
Don Juan vid ratten och vet hur man gör,
Mot alla små ljuvliga flickor idag,
Denna underbart strålande försommar dag.

Och flickan hon går ut I vårsolens glans.
En gladare flicka väl aldrig det fanns.
Hon känner sig nöjd, befriad och glad.
Och solen den lyser på blommor och blad.
En okänd hon möter får gärna en blick,
Ur klarblåa ögon men också en nick.
Han vänder sig om förvirrad och blyg.
Var det kanske hon jag beundrat I smyg.
Han vänder men ack, flickan som nyss var där,
är borta med vinden det var en chimär,
Det var bara solen som spela? ett spratt,
Bland blommor och blad när den lekte ta fatt.

[Submitted by ept4gkld7v001@sneakemail.com]