Guds fruktan Songtext

von Triakel

Jag lever I gudsfruktan med nöje till min död,
Men ett är som kväljer mitt hjärta.
En annan har bedragit min kära fästemö,
Det må jag beklaga med smärta.
Men aldrig I världen jag har sådant tänkt,
Att en så stark kärlek skall bliva bortvänd,
Där över jag månd mig beklaga.

Jag haver ingen kärare allt uppå denna jord,
än vännen som jag haver I mitt sinne.
Mitt hjärta är bebundet allt med en sorg så stor,
Och därför mina tårar rinner,
För dig min lilla vän som jag haver I mitt sinn.
Jag önskar av allt hjärta att du skull bliva min,
Men kanske är jag allt för ringa.

Nog vet jag att du kunde dig en rikare få,
Ja här uti världen att leta.
Och mången kan väl söka efter rikedomar stor,
Men kunna finna den som sig förtreta.
Ja gud han giver mig min lilla skärda del.
En kan väl inte klaga och inte finna fel,
Om du ville människa heta.